Många på munnen

Publicerad den av danabarsk


Hon var femton år men fast besluten. 
Snön låg tung på vägarna och Tove såg ut genom bussfönstret. Sandviken lämnades för gott.

Vid hållplatsen strax innan Hudiksvall stod den dyblöte pojkvännen Johannes i det ljusa vintermörkret.

– Hej! 

– Hej!

– Åh vad jag har saknat dig.

– Men sluta. 

– Det är ju sant, jag har saknat dig.

Snön föll men tiden var still. 
Pussarna vandrade från Toves panna till kinderna, näsan, hakan och sist på munnen, många på munnen. 

Efter en stund började de vandra hemåt hand i hand i den djupa snön som de inte längre tycktes märka av. 

Väl hemma hos Johannes hade klockan slagit elva. De tog av sina blöta kläder som hängdes upp i det högljudda torkskåpet. Tove lånade mysbyxor och en alldeles för stor t-shirt. 

– Du är så vacker. Världens bästa Tove!

– Men lägg av.

– Älskar dig så mycket!

Johannes kokade varm choklad medan Tove stillsamt såg på. När stunden var som allra bäst mindes Tove plötsligt att hon måste berätta att Sandviken hade lämnats för gott. Men hon som mest svarade på tilltal, hur skulle hon kunna berätta något sådant? 

Natten föll. 

När klockan ringde satt Tove redan vid sängkanten.

– Tove, vad gör du?

Tove höll sina händer för ansiktet medan tårarna droppade ner på golvet.

– Jag orkar inte mer. Jag ska flytta till pappa, till Umeå. Jag vill inte bo hos mamma mer. 

– Va? Ska du flytta?

– Får jag bo här hos dig?

– Det får du inte för min mamma.

– Men i så fall tar jag bussen till pappa redan idag. 

– Då kan du dra, jag vill ändå inte vara tillsammans med dig längre! 

– Men jag älskar dig! 

Johannes reste sig upp, tog på sig kläderna och smällde igen dörren. 

Bellatrix

Publicerad den av danabarsk


För länge sedan var hon Bedårande Lisa, men sedan länge en annan Lisa. Hon haltade sig fram och var beryktad som Flaxande Lisa. Hon hade precis nått den yngre medelåldern men ett förlorat liv blir snabbt mycket gammalt.

Hon hade aldrig slutat försöka. Denna morgon begav hon sig som vanligt ut på en mödosam färd till stan, denna dag till arbetsförmedlingen. Väl på plats lät hon några gå före i kön. Hon ursäktade sig, flåsade och såg sig omkring. Hon undrade hur det kom sig att en handfull människor plötsligt blivit så många, och med blicken räknade hon lokalens utgångar. 
Nu var det hennes tur.

– Hej, hur kan jag hjälpa dig?

Flaxande Lisa såg sig ordlöst omkring. Längre bort i lokalen såg hon en kö vid kopiatorn. Bakom fanns en extra utgång.

– Ursäkta. Hur kan jag hjälpa dig?

– Öh, ja, mm, Lisa, Lisa Fågelberg heter jag. 

– Tack. Ja, du har ju ett inbokat möte med Anita. Du kan slå dig ner i rum fem så kommer Anita alldeles strax.

Leendet rörde sig ner i kroppen, äntligen. 
En sista mödosam färd, nu mot rum nummer fem. Leendet rörde sig ifrån kroppen och benen rörde sig men åt ett annat håll. Vid utgången vände hon sig om och såg Anita vid rum nummer fem. 

Skrönesvit

Publicerad den av danabarsk

1.

Kosingen

Lars den dryge
torkar snoken ren 

Småknyckaren Haraldsson 
står vid sidan och ler 

Sjunger och stojar 
men hatten är tom 

Fram kommer Sune den stumme 

Plötsligt 

han sjunger på främmande språk 
och hatten fylls på

Lars den dryge och småknyckaren Haraldsson

snart fullare än få 

2.

Knyckaren

Han var småknyckaren från Hälsingland 

Opålitlig och racklig 
bräcklig och fläckig 

Han flämtade och flängde sig fram 

Han var knyckaren som stal 
hedern från direktören 

Småknyckaren blev 
mästerknyckaren Haraldsson 

och sågs aldrig mer 


3.

Mästerknyckaren

Tiden efter att mästerknyckaren Haraldsson försvann

En följetong i dagbladet 
en legend bland levnadskonstnärer
en befrielse bland borgerskapet

Åren gick

Fru Haraldsson dukade fortfarande upp för två 

Något gick förlorat

Publicerad den av danabarsk


Karin Boye skriver: ”Hela min själ är knuten till en tanke, hela min själ ligger tung för dina fötter.” 

En tid som för mig är borta

I en svunnen tid ligger min själ kvar framför dina fötter.

Någon annan vandrar vidare

Kan verkligen det som är ont besegras med det som är gott?

Publicerad den av danabarsk


Faktum är att den här tanken kommer från en flera tusen år gammal bibelvers, och kanske finns det en sanning att finna här.

Kan hat, våld, krig, gängkriminalitet och andra onda ting verkligen besegras med det goda? Det kanske låter lite flummigt, men det onda verkar trivas bäst där kärleken inte får plats och utrymme.

Straff markerar och skyddar civilsamhället, men straff förvandlar inte brottslingen.

Förra sommaren kom en vän för att besöka mig på DreamCenter. Han hade med sig en ung man utan tro och hopp inför framtiden. Han var smal, sliten och kunde inte se mig i ögonen. Han hade förlorat nästan allt till kriminalitet och missbruk.

Jag minns att jag frågade honom om han verkligen skulle ta vara på chansen om han fick möjligheten att börja ett nytt liv.

I dag är det en annan man jag möter, en man med tro och hopp om en fantastisk framtid. En man som ser mig i ögonen. I hans blick ser jag liv.

Det är dessa erfarenheter som får mig att tro att alla människor kan få sina liv förvandlade. Därför behöver vi också fråga oss hur vi hjälper de barn och unga som i dag lever i missbruk och kriminalitet.

Vi ser i dag allt yngre människor som begår grova brott. Fängelse för barn och unga mellan 15 och 17 år är ett faktum i Sverige. Fängelse skyddar samhället från brottslingen, men hur behandlar vi dessa barn och unga så att de inte begår nya brott den dag de släpps ut och skapar fler brottsoffer?

Hur besegrar vi det onda med det som är gott?

I DreamCenter, där jag arbetar som föreståndare, har vi valt att formulera en enkel men effektfull arbetsmetod:

Hjälpa och älska.

Vi tror att människor som begår onda handlingar behöver bli hjälpta. Många bär på missbruk, trauma, psykisk ohälsa eller destruktiva miljöer. När sådant inte längre får styra människans liv börjar också det destruktiva att släppa sitt grepp. Här börjar läkningsprocessen. Här behöver vi älska.

Barn och unga som har upplevt, och ibland själva gjort, hemska saker behöver bli älskade. Detta utesluter inte konsekvenser, ansvar och behandling, men kärleken ger riktning, och bara kärleken kan besegra det mörker som många bär.

Min tro och min erfarenhet är att även människor med biologisk sårbarhet som påverkar empatiförmågan kan bli fantastiskt kärleksfulla medmänniskor. Men det behövs rätt förutsättningar, och det viktigaste är att kärleken får plats och utrymme.

Svaret är ja!

Det onda kan verkligen besegras med det goda. Tänk om vi skulle sluta tycka att kärlek är något flummigt. Tänk om vi skulle börja använda den som en medveten arbetsmetod.

Tänk om regeringen, kommunerna, regionerna, socialtjänsten, polisväsendet, näringslivet, samfunden och föreningslivet alla arbetade utifrån samma grundtanke.

Tänk om alla kunde enas om metoden:

Hjälpa och älska – vår väg till förvandlade liv

Vad hjälper en människa?

Publicerad den av danabarsk

Under 1980-talet tog professionaliseringen inom socialt arbete fart. Forskningsbaserade metoder, högre utbildningskrav, ökad myndighetstillsyn och större krav på kvalitet inom behandlingsverksamheter fick successivt en allt större betydelse. Under samma period har många av de mindre privata ungdomshem som tidigare fanns runt om i landet försvunnit. Jag tillhör själv den generationen som växt upp med dessa ungdomshem.

Under de senaste decennierna har professionella yrkesgrupper med högre utbildning fått en allt större roll inom socialt arbete, samtidigt som det idéburna engagemanget och de lokala eldsjälarnas betydelse ofta har fått mindre utrymme.

Samtidigt som denna professionalisering har vuxit har narkotikatillgängligheten blivit större än den var för 20 år sedan, och missbruk är fortfarande ett av våra största sociala problem. Den ekonomiska otryggheten har ökat, den organiserade brottsligheten har vuxit och det gängrelaterade våldet präglas i dag av en brutalitet som Sverige i modern tid inte har upplevt. Vi ser också det medierna kallar för barnsoldater, kriminella nätverk som systematiskt rekryterar 12-14- åringar.

Därför finns det skäl att ställa frågan.
Saknas något i det professionaliserade sociala arbetet?

Vad finns i det idéburna engagemanget och bland de lokala eldsjälarna som saknas i det professionaliserade sociala arbetet?

Helmer

Publicerad den av danabarsk


Regnet förde Helmer in i foajén. 
Han pustade ut och ruskade av sig regnet. 

En vidöppen dörr. 

Människor som sitter i en ring. 

Något drog honom in.

Inga skulder.
Inga alkoholproblem.
Inga sjukskrivningar.

Allt var precis så som det skulle vara.

Ändå satt han i ringen.

Den förste berättade om sitt missbruk.

Ingen svarade.

Den andra berättade om skilsmässa.
Den tredje berättade om sin barndom.

Inga råd

Inga invändningar.

Bara människor som lyssnade.

Snart var det Helmers tur
men vad skulle han berätta?
Han hade ju ett bra liv.

Nu blev det Helmers tur.

– Öh … Ja … Jag vet inte vad jag ska berätta.
Det hela känns lite dumt, jag har ju ett bra
liv och så.

Alla lyssnade 

Mötet var slut.

Regnet hade avtagit. 

Han promenerade längs gatan han många gånger tidigare vandrat. 

Något var nytt. 

Någon hade lyssnat på Helmer.

En annan Helmer promenerade hem.