Elvira sitter på en grön soffa. På vardagsrumsbordet står en godispåse och en röd kopp med kaffe.
– Ring då! Kom igen, vågar du inte?
– Men sluta, det är väl såklart jag vågar.
Hon tog fram sin Nokia 3310, tog en klunk kaffe ur en stor röd kopp och ringde.
– Rut Larsson!
– Hej mormor, det är Elvira.
– Men älskade Elvira. Vad roligt att höra din röst.
– Detsamma, hur mår du mormor?
– Morfar och jag har det så bra så. Hur är det med Johannes pojken då?
– Vem?
– Johannes pojken, hur är det med han då?
– Men mormor, jag vet inte vem Johannes är.
– Men Elvira. Nu får du sluta upp med de där dumheterna, hur är det med din bror?
– Jag har ingen bror längre. Han finns inte längre för mig!
– Men kära Elvira. Vad är det du säger?
Elvira höll för händerna om munnen. Bredvid i den gröna soffan låg Johannes och tryckte en kudde mot huvudet medan han viskade.
– Elvira lägg på luren, lägg på bara!
– Schh, tyst nu.
Hennes ansikte var vitt och Johannes tryckte kudden hårdare mot huvudet.
– Men vad är det du säger Elvira?
– Öh jag vet inte mormor. Jag menade inte så.
– Elvira, nu är det ni som blir sams!
– Ja mormor.
Mormor hade lagt på men Elvira hade kvar mobilen vid örat.
– Men Elvira vad har du gjort, du har gjort mormor ledsen!
– Men nu får du lägga av.
Telefonen ringde.
Hallå!
– Elvira, det är morfar!
– Öh, hej morfar!
– Elvira vad är det du håller på med? Mormor är ledsen. Är det sant det jag hör?
– Men det är inte bara jag morfar. Det är Johannes också.
– Elvira, du vet bättre än att göra mormor ledsen.
Tårarna föll över hennes kinder och Johannes hade redan flytt till ett annat rum.
– Förlåt, morfar! Det var bara ett skämt!
– Elvira sånt här skojar man inte om.
Det enda mormor vill är att ni ska vara vänner.
– Vi är vänner morfar. Förlåt!
Samtalet avslutades.
Johannes kom ut från det stängda rummet och satte sig bredvid sin gråtande syster.
På vardagsrumsbordet står en godispåse och en röd kopp kaffe.
– Elvira, hur mår du?
– Det är okej. Johannes är här!
– Jag tror att det är bra att du tar din medicin nu. Så kan vi pratas vid lite senare.