Tomten kommer
Frågar barnen
– Har ni varit snälla?
Barnen är snabba
med tungan blå
Mor och far
med tungor blå
Tomtens
blick
– Tur att listan i år är av nåd
Mor och far
sänker blicken
Ur tomtens kappa
skymtar en flaska
Kategori: Dikter, fri vers, prosalyrik
1997
En solrädd kropp
och ett skrämt hjärta
fångar och vaggar
en tonårspojke
Svävande ben
möter världen
Flykten in
i dina mjuka kinder
Flyr tillbaka
Pussandets ritualer
Jag är där nu
måste sluta
Dras tillbaka
verklighetens gummiband
Varför kom jag aldrig tillbaka?
Varför lämnade jag dig?
Främmande fötter
använder mina skor
Innan natten tar vid
Ligger på höger sida i sängen
Sinnets ekdörr öppnas
– Nej gör inte så
går emot strömmen med kroppen
Räcker upp handen på lektionen
fel svar
försöker snart igen
Småler när jag hamnar sist
ödmjuk för det jag inte vet
Kliver över mållinjen
för att jag kan
Släpper ut tårarna
andas ut
– Jag tycker om dig
– Jag klarar inte detta ensam
kan du hjälpa mig?
Ett långsamt andetag
från tystnadens kraft
Handen på pennan
en bok ska skrivas
Jag kan
Plötsligt sluts mina ögon
natten tar vid
Ett slags liv
I vardagsrummet slår golvuret sex
Kaffe hälls i en stor vinröd kopp
Pasta och sås läggs i den blå plåtlådan
Varje morgon visar televisionen världens nyhetsflöde
Sträcker propert ryggen
Talar om framtiden med vännen
Skratt som känns i magen
under kvällsgrillen med grannarna
Sover i bilen utanför barnens träning
Ibland är veckorna evigt långa
helgerna är heliga
Efter semestern
Klockan lämnades på pantbanken
Står varje morgon på centralen
väntar på kaffe i en pappersmugg
Gräver i en grön container
Ser ibland på tv:n i kyrkans fikarum
nyhetsflödet krymper för varje dag
Ryggen är sänkt
Sitter blöt på en bänk i regnet
minns skrattet med grannen
Kan inte tänka på dåtidens semestrar
Tvångsmässigt läggs pulvret fram
den såriga näsan fylls på
Vattenfall fyller strupen
tabletterna stillar stormen
Ingenting är heligt
Ett annat slags liv
Dansande Stina
Berättade om
Målande händer på torget Place du Tertre i Paris
Dygnslånga fester och cigarrfrukostar i Rue des Abbesses
Att försvinna in i dansen
Lära sig franska i berusat tillstånd
Ligga i gräset och tala om gårdagen med vänner
Lyfta tummen för att fly Paris
Det förflutna var inte ansvar eller förpliktelser
Det var en tid som vägrade blekna
Kanske var det därför nuet blev fult
Vi hörde om Dansande Stinas tidigare liv
Vi såg att hon alltid log
En dag
Storasyster Flaxiga Lisa och jag
Öppnar dörren
Dansande Stina
Hängande
En lapp
Förlåt
Vi såg aldrig
gråten inombords
Flaxiga Lisa
I parken
– Se där
– Det är Berörande Lisa
Hon sjunger
Konstnärerna börjar måla
Bittra män sjunger i kör
Griniga kvinnor släpper knutna nävar
Barnen flockas och skymmer väggen
Hundars viftande svansar överallt
Tonåringar sänker musiken och visar efterlängtad artighet
Ryggar sträcks
Solflammande kinder
och kroppen dansar
– Vem är hon egentligen?
– Hon är Berörande Lisa
Men
en olycklig dag
Samma Lisa
Haltandes fram
– Se där
– Hon kallas Flaxiga Lisa
Nedklottrad bänk
Flaxiga Lisa och Sune den stumme
Darrande händer
delar en flaska
Ensamt krig
En skrattande man
vandrar på grönskande stig
En skrattande man snubblar
skrattet är borta
Misstag förvandlar en man
till ett skal
År av masker
Ensamt krig
På skalet står det vinst
Kroppen sover om natten
Huvudet vakar
Något drar ett rakblad
på hjärnans inre väggar
År av fred
Men några där inne
vill något annat
Ett annat krig
Telefonsamtalet
Glömmer aldrig
åren vi hade
Varje millimeter en förälskelse
Du och jag
Jag skulle bli någon
sen skulle det bli vi igen
En säng i ett väntrum
Somnade med tanken
att rädda dig
En dag hade jag blivit någon
Telefonen lyftes
Nummer slogs
Pappa Sune svarade
Huvudet slogs mot stengolvet
Jag hade väntat
för länge
Du orkade inte mer
Kvar fanns jag
Och jag undrar
Varför väntade jag så länge?
Varför ringde du inte mig?
Tänkte du på mig?
Något gick sönder
Jag sprang bort
någon annan kom tillbaks
Tjugo år har gått
Jag är fortfarande borta
någon annan lever
