För länge sedan var hon Bedårande Lisa, men sedan länge en annan Lisa. Hon haltade sig fram och var beryktad som Flaxande Lisa. Hon hade precis nått den yngre medelåldern men ett förlorat liv blir snabbt mycket gammalt.
Hon hade aldrig slutat försöka. Denna morgon begav hon sig som vanligt ut på en mödosam färd till stan, denna dag till arbetsförmedlingen. Väl på plats lät hon några gå före i kön. Hon ursäktade sig, flåsade och såg sig omkring. Hon undrade hur det kom sig att en handfull människor plötsligt blivit så många, och med blicken räknade hon lokalens utgångar.
Nu var det hennes tur.
– Hej, hur kan jag hjälpa dig?
Flaxande Lisa såg sig ordlöst omkring. Längre bort i lokalen såg hon en kö vid kopiatorn. Bakom fanns en extra utgång.
– Ursäkta. Hur kan jag hjälpa dig?
– Öh, ja, mm, Lisa, Lisa Fågelberg heter jag.
– Tack. Ja, du har ju ett inbokat möte med Anita. Du kan slå dig ner i rum fem så kommer Anita alldeles strax.
Leendet rörde sig ner i kroppen, äntligen.
En sista mödosam färd, nu mot rum nummer fem. Leendet rörde sig ifrån kroppen och benen rörde sig men åt ett annat håll. Vid utgången vände hon sig om och såg Anita vid rum nummer fem.