Dana Barsk

Texter om livet

Meny
  • Om Mig
  • Texter
Meny

Författare: danabarsk

Kan verkligen det som är ont besegras med det som är gott?

Publicerad den 2026-07-132026-07-15 av danabarsk


Faktum är att den här tanken kommer från en flera tusen år gammal bibelvers, och kanske finns det en sanning att finna här.

Kan hat, våld, krig, gängkriminalitet och andra onda ting verkligen besegras med det goda? Det kanske låter lite flummigt, men det onda verkar trivas bäst där kärleken inte får plats och utrymme.

Straff markerar och skyddar civilsamhället, men straff förvandlar inte brottslingen.

Förra sommaren kom en vän för att besöka mig på DreamCenter. Han hade med sig en ung man utan tro och hopp inför framtiden. Han var smal, sliten och kunde inte se mig i ögonen. Han hade förlorat nästan allt till kriminalitet och missbruk.

Jag minns att jag frågade honom om han verkligen skulle ta vara på chansen om han fick möjligheten att börja ett nytt liv.

I dag är det en annan man jag möter, en man med tro och hopp om en fantastisk framtid. En man som ser mig i ögonen. I hans blick ser jag liv.

Det är dessa erfarenheter som får mig att tro att alla människor kan få sina liv förvandlade. Därför behöver vi också fråga oss hur vi hjälper de barn och unga som i dag lever i missbruk och kriminalitet.

Vi ser i dag allt yngre människor som begår grova brott. Fängelse för barn och unga mellan 15 och 17 år är ett faktum i Sverige. Fängelse skyddar samhället från brottslingen, men hur behandlar vi dessa barn och unga så att de inte begår nya brott den dag de släpps ut och skapar fler brottsoffer?

Hur besegrar vi det onda med det som är gott?

I DreamCenter, där jag arbetar som föreståndare, har vi valt att formulera en enkel men effektfull arbetsmetod:

Hjälpa och älska.

Vi tror att människor som begår onda handlingar behöver bli hjälpta. Många bär på missbruk, trauma, psykisk ohälsa eller destruktiva miljöer. När sådant inte längre får styra människans liv börjar också det destruktiva att släppa sitt grepp. Här börjar läkningsprocessen. Här behöver vi älska.

Barn och unga som har upplevt, och ibland själva gjort, hemska saker behöver bli älskade. Detta utesluter inte konsekvenser, ansvar och behandling, men kärleken ger riktning, och bara kärleken kan besegra det mörker som många bär.

Min tro och min erfarenhet är att även människor med biologisk sårbarhet som påverkar empatiförmågan kan bli fantastiskt kärleksfulla medmänniskor. Men det behövs rätt förutsättningar, och det viktigaste är att kärleken får plats och utrymme.

Svaret är ja!

Det onda kan verkligen besegras med det goda. Tänk om vi skulle sluta tycka att kärlek är något flummigt. Tänk om vi skulle börja använda den som en medveten arbetsmetod.

Tänk om regeringen, kommunerna, regionerna, socialtjänsten, polisväsendet, näringslivet, samfunden och föreningslivet alla arbetade utifrån samma grundtanke.

Tänk om alla kunde enas om metoden:

Hjälpa och älska – vår väg till förvandlade liv

Vad hjälper en människa?

Publicerad den 2026-07-012026-07-13 av danabarsk

Under 1980-talet tog professionaliseringen inom socialt arbete fart. Forskningsbaserade metoder, högre utbildningskrav, ökad myndighetstillsyn och större krav på kvalitet inom behandlingsverksamheter fick successivt en allt större betydelse. Under samma period har många av de mindre privata ungdomshem som tidigare fanns runt om i landet försvunnit. Jag tillhör själv den generationen som växt upp med dessa ungdomshem.

Under de senaste decennierna har professionella yrkesgrupper med högre utbildning fått en allt större roll inom socialt arbete, samtidigt som det idéburna engagemanget och de lokala eldsjälarnas betydelse ofta har fått mindre utrymme.

Samtidigt som denna professionalisering har vuxit har narkotikatillgängligheten blivit större än den var för 20 år sedan, och missbruk är fortfarande ett av våra största sociala problem. Den ekonomiska otryggheten har ökat, den organiserade brottsligheten har vuxit och det gängrelaterade våldet präglas i dag av en brutalitet som Sverige i modern tid inte har upplevt. Vi ser också det medierna kallar för barnsoldater, kriminella nätverk som systematiskt rekryterar 12-14- åringar.

Därför finns det skäl att ställa frågan.
Saknas något i det professionaliserade sociala arbetet?

Vad finns i det idéburna engagemanget och bland de lokala eldsjälarna som saknas i det professionaliserade sociala arbetet?

Helmer

Publicerad den 2026-06-292026-07-15 av danabarsk


Regnet förde Helmer in i foajén. 
Han pustade ut och ruskade av sig regnet. 

En vidöppen dörr. 

Människor som sitter i en ring. 

Något drog honom in.

Inga skulder.
Inga alkoholproblem.
Inga sjukskrivningar.

Allt var precis så som det skulle vara.

Ändå satt han i ringen.

Den förste berättade om sitt missbruk.

Ingen svarade.

Den andra berättade om skilsmässa.
Den tredje berättade om sin barndom.

Inga råd

Inga invändningar.

Bara människor som lyssnade.

Snart var det Helmers tur
men vad skulle han berätta?
Han hade ju ett bra liv.

Nu blev det Helmers tur.

– Öh … Ja … Jag vet inte vad jag ska berätta.
Det hela känns lite dumt, jag har ju ett bra
liv och så.

Alla lyssnade 

Mötet var slut.

Regnet hade avtagit. 

Han promenerade längs gatan han många gånger tidigare vandrat. 

Något var nytt. 

Någon hade lyssnat på Helmer.

En annan Helmer promenerade hem.

Arvid

Publicerad den 2026-06-272026-06-28 av danabarsk


Arvid förstod inte vad andra förstod.
För hans familj var han för mycket, och familjen var för mycket för honom.

Genom springorna i fönstret pressades doften ut på gården, från en lägenhet som världen glömde.

Och där gömdes Arvid.

Han satt vid spårvagnshållplatsen och räknade människorna som gick förbi.

Skrattet från kvinnan gick inte att undvika.

Arvid såg sig om och fick syn på en rödhårig kvinna full av liv. Bredvid såg han ett kaffebord och ett fat med bullar.

Med små steg närmade han sig, men kroppen stelnade. Han såg ner på benen som inte ville röra sig.

Plötsligt hörde han någon framför sig och tittade upp:

– Vänta där, jag kommer!

Den rödhåriga kvinnan gick mot Arvid.

– Hej! Hulda heter jag, vad heter du?

– Öh… Arvid

– Vad trevligt Arvid. Här har du lite kaffe.

Han tog emot kaffekoppen. Munnen rörde sig men inget ljud kom. 

– Jag har sett att du brukar sitta här en del. Vi har en liten kyrka en bit härifrån där vi serverar gratis lunch. Det skulle vara trevligt om du kunde komma förbi nästa onsdag?

– Öh…

Han försökte igen. Men orden fastnade.

– Här är en lapp med vår adress. Kom nästa vecka och ät med oss. Så får vi se om det känns enklare att prata.

Han nickade och precis när han var på väg att vända sig om kände han hur Huldas armar omslöt honom. Han drog ett djupt, suckande andetag.
Kroppen sjönk ihop och när han slöt ögonen började tårarna rinna ner om hans kinder.

Nästa vecka.

Arvid såg på lappen han höll i sin hand.
Han letade sig fram bland de nedgångna kvarteren, och efter en stund såg han en äldre röd träkyrka.

Allt som var nytt var svårt.
Kyrkor var skrämmande. Ändå klev han över tröskeln.

Efter en stund hörde han skrattet som han hoppats på.

– Hej Arvid! Vad roligt att du kunde komma. Har du hunnit äta något?

– Mm… Öh… Ja… jag har ätit

– Vad bra. Ska vi gå undan till vilorummet så kan vi prata lite ostörd?

Han följde med Hulda till det gröna vilorummet och slog sig ned på en vinröd fåtölj i hörnet av rummet.

– Vad kan jag göra för dig?

Arvid ryggade tillbaka.

– Öh…

– Du behöver inte vara rädd. Jag vill bara veta hur jag kan hjälpa dig?

Efter en längre stunds tystnad öppnade Arvid sitt hjärta.

Med stammande ord berättade han om sitt liv.

Oöppnade brev. Ett städförråd som aldrig sett solljus. En lägenhet som världen glömde. Och om människan som världen gömde.

Ett halvår senare.

Doften ut mot gården var borta.

Grannarna såg lägenheten. 

Arvid var inte ensam.

Ljudet från brevinkastet.

Beskedet hade kommit.

Breven låg inte längre i högar.

Ett år senare.

Som många gånger tidigare.

Arvid och många andra var på middagsbjudning hos Hulda.

På vägen mot toaletten stannade Arvid till vid skrivbordet.

Fullt av böcker, ikoner, kors och alla möjliga papper, allt i olika högar.

Han sträckte sig efter en bok, men det gick inte att undgå pappret som låg där öppet med rubriken:

Kronofogden! Din skuld: 800 000 kr!

Arvid stelnade.

Mot toaletten.

Han satte sig ner.

Tårarna kom.

Han visste inte vad han skulle göra.

Han lyfte sina armar

knäppte sina händer

och bad.

Sune den stumma

Publicerad den 2026-06-212026-07-15 av danabarsk


En port att sova i, en fridsam och torr stund i ett kallt decemberväder. 

Sune den stumme ligger på det hårda golvet. Sprutans ritual är avslutad. Axlarna sjunker. Andningen är djup och blicken fastnar i det vita taket.

Dagdrömmarna är för länge sedan glömda men drömmarna i sömnen finns kvar.
Kroppen vaggas skönt.

Någon skakar honom och han vaknar.

– Hallå, du måste vakna nu. Här kan du inte ligga och sova!

Ögonen kisar, kroppen svarar sakta. Munnen har sedan länge saknat ord, men han får fram några dova ljud.

– Ja … eh … ja 

Han reser sig sakta, blicken mot golvet och förvirrat samlar han ihop sina ägodelar. När han är klar vänder han sig om för att säga några artiga ord.
Han ser på mannen och flickan som vill att han ska gå. Innan han hinner säga något säger mannen:

– Kom inte tillbaks, det bor faktiskt barn här. Nästa gång ringer vi polisen.

Sune den stumme sväljer de artiga orden.
Med långsamma rörelser, blöta strumpor och tårögda ögon kliver han ut i decembervädret.

Snälllistan

Publicerad den 2026-06-092026-06-28 av danabarsk


Tomten kommer 

Frågar barnen

– Har ni varit snälla?

Barnen är snabba

med tungan blå

Mor och far

med tungor blå 

Tomtens 

blick

– Tur att listan i år är av nåd

Mor och far 

sänker blicken

Ur tomtens kappa

skymtar en flaska

1997

Publicerad den 2026-06-08 av danabarsk


En solrädd kropp 

och ett skrämt hjärta 

fångar och vaggar 

en tonårspojke 

Svävande ben

möter världen 

Flykten in

i dina mjuka kinder

Flyr tillbaka 

Pussandets ritualer 

Jag är där nu 

måste sluta  

Dras tillbaka

verklighetens gummiband

Varför kom jag aldrig tillbaka? 

Varför lämnade jag dig?

Främmande fötter

använder mina skor 

Innan natten tar vid

Publicerad den 2026-05-312026-05-31 av danabarsk


Ligger på höger sida i sängen 
Sinnets ekdörr öppnas 

– Nej gör inte så
går emot strömmen med kroppen
Räcker upp handen på lektionen 
fel svar
försöker snart igen 

Småler när jag hamnar sist
ödmjuk för det jag inte vet 
Kliver över mållinjen 
för att jag kan 

Släpper ut tårarna  
andas ut  

– Jag tycker om dig 
– Jag klarar inte detta ensam
kan du hjälpa mig?

Ett långsamt andetag 
från tystnadens kraft

Handen på pennan 
en bok ska skrivas 

Jag kan 

Plötsligt sluts mina ögon 
natten tar vid 

Ett slags liv

Publicerad den 2026-05-292026-05-29 av danabarsk

I vardagsrummet slår golvuret sex
Kaffe hälls i en stor vinröd kopp
Pasta och sås läggs i den blå plåtlådan
Varje morgon visar televisionen världens nyhetsflöde

Sträcker propert ryggen 
Talar om framtiden med vännen 
Skratt som känns i magen  
under kvällsgrillen med grannarna
Sover i bilen utanför barnens träning
Ibland är veckorna evigt långa 
helgerna är heliga 

Efter semestern

Klockan lämnades på pantbanken
Står varje morgon på centralen 
väntar på kaffe i en pappersmugg 
Gräver i en grön container
Ser ibland på tv:n i kyrkans fikarum
nyhetsflödet krymper för varje dag  
Ryggen är sänkt 

Sitter blöt på en bänk i regnet 
minns skrattet med grannen
Kan inte tänka på dåtidens semestrar
Tvångsmässigt läggs pulvret fram
den såriga näsan fylls på
Vattenfall fyller strupen
tabletterna stillar stormen  

Ingenting är heligt

Ett annat slags liv

Publicerad den 2026-05-172026-05-22 av danabarsk


Kanske är det
händer
fötter 
som rör sig 
under huden 

Där under 
finns något

Om natten 
försöker jag lyssna 
någon ropar
det trycks
pulserar  

Min trötthet 
någon annans 
trötthet 

Det som inte fick leva
lever

Kroppen delas 

Ett annat slags liv 

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • Next

Favoriter

Senaste Inläggen

  • Kan verkligen det som är ont besegras med det som är gott?
  • Vad hjälper en människa?
  • Helmer
  • Arvid
  • Sune den stumma

Arkiv

  • juli 2026
  • juni 2026
  • maj 2026
  • april 2026
  • mars 2026
  • februari 2026

Senaste Kommentarerna

  1. Emil om Ett ärligt brev2026-04-30

    Fint och sårbart o ärligt.

  2. Emil om Innan raset2026-04-29

    Haha den där sista ölen var nog väldigt god men den blev dyr. Känner igen mig. Vilken resa haha.

  3. David om Innan raset2026-04-27

    Oj, vilket äventyr. Bra text

  4. Evelina om Hildegards morgon2026-04-07

    Allvarlig och tung men samtidigt fin och väldigt levande!

  5. Benny Karlsson om Den rödhåriga Hulda2026-04-05

    Vackra ord!

Archives

  • juli 2026
  • juni 2026
  • maj 2026
  • april 2026
  • mars 2026
  • februari 2026

Categories

  • Brev
  • Dikter, fri vers, prosalyrik
  • Kortprosa
  • Krönikor
  • Noveller
  • Okategoriserad
  • Personliga berättelser
  • Reflektioner
© 2026 Dana Barsk | Drivs med Minimalistisk blogg WordPress-tema