Regnet förde Helmer in i foajén.
Han pustade ut och ruskade av sig regnet.
En vidöppen dörr.
Människor som sitter i en ring.
Något drog honom in.
Inga skulder.
Inga alkoholproblem.
Inga sjukskrivningar.
Allt var precis så som det skulle vara.
Ändå satt han i ringen.
Den förste berättade om sitt missbruk.
Ingen svarade.
Den andra berättade om skilsmässa.
Den tredje berättade om sin barndom.
Inga råd
Inga invändningar.
Bara människor som lyssnade.
Snart var det Helmers tur
men vad skulle han berätta?
Han hade ju ett bra liv.
Nu blev det Helmers tur.
– Öh … Ja … Jag vet inte vad jag ska berätta.
Det hela känns lite dumt, jag har ju ett bra
liv och så.
Alla lyssnade
Mötet var slut.
Regnet hade avtagit.
Han promenerade längs gatan han många gånger tidigare vandrat.
Något var nytt.
Någon hade lyssnat på Helmer.
En annan Helmer promenerade hem.