Lillys tid

Det var tidig morgon och Lillys sjuttiofjärde födelsedag. Hon satt vid det runda köksbordet och blåste på sitt svarta kaffe medan hon genom fönstret betraktade barnen som lekte i lekparken utanför. Varje morgon fylldes parken med barn och ljudet av deras lek gav henne en känsla av stillsamhet. Hon satt nu i sitt lilla pittoreska kök som var täckt av flerfärgade äldre blommiga tapeter. Fönsterkarmen var fylld av gröna växter, köksluckorna var gula och runt om i köket låg böcker lite här och var. Hon drack sitt kaffe, lyssnade på barnens skratt, gråt och skrik, och bläddrade sakta i en bok om äventyr i det gamla Egypten. Hon slog igen boken, blåste i koppen, såg ut genom fönstret och började tänka tillbaka på sina egna små äventyr och det liv som varit.

Hon hade som ung tonåring fantiserat om hur det skulle vara den dag hon skulle bli mamma, men när beskedet kom att hon inte kunde bli gravid hade allt förändrats. Året var 1975, hon var tjugofem år, och två år av sorg följde. Första året bestod av ångest, sjukskrivning, isolering och sporadisk telefonkontakt med hennes mamma och några väninnor. Andra året gick hon tillbaka till arbetet som köksbiträde i skolan där hon hade arbetat sedan hon tagit studenten. Det gjorde fortfarande ont men tårarna hade sinat och i slutet av andra året började hon förlika sig med tanken att hon aldrig skulle få barn. Hon hade förlorat mycket men hon hade vunnit tid i överflöd och hon hade beslutat sig för att ta vara på den tiden hon hade vunnit. Hon avslutade sin tjänst som köksbiträde och började studera språk och litteraturvetenskap på universitetet. Efter några år av studier flyttade hon utomlands. De första fem åren levde hon ett äventyrligt bohemiskt liv som vagabond. På sommaren bar hon oftast färgglada klänningar, hade ett rött pannband, en blå sliten väst med fransar och ett par bruna sandaler. Allt hon ägde bar hon i en svart ryggsäck som var täckt av tygmärken. 

Hon reste först runt i Europa, lärde sig spela gitarr och livnärde sig som gatumusikant. Hon älskade det kringflackande gatulivet. Med sin bruna gitarr och sin ljusa röst sjöng hon på de folkrika torgen. Kvällarna spenderade hon tillsammans med de andra gatukonstnärerna. Många skapade musik, andra satte upp teateruppsättningar eller tillverkade smycken, färgglada kläder och målade tavlor som de sedan sålde på torgen. Under sommarmånaderna sov hon tillsammans med de andra under bar himmel vid de många europeiska stränderna. 

Efter Europa reste hon vidare till Australien och Sydamerika, men till slut blev resandet för slitsamt och hon valde att börja arbeta. Hon åkte först till Paris, sedan vidare till Madrid, San Francisco och de sista fyra åren spenderade hon i New York. Där bodde hon hos en konstnär på Manhattan. Hans namn var Brian, han var lång, stilig och hade mörkt långt hår. Attraktionen var kraftfull, kärleken var stark, men konflikterna var slitsamma. Brians högsta önskan var att bilda familj, något Lilly inte kunde ge honom. Hon klarade aldrig av att berätta, och sista året i deras relation försökte de få barn. Till slut orkade inte Lilly längre bära på det som hade blivit hennes hemlighet. Hon valde att avsluta relationen och efter fyra år valde de att gå skilda vägar. 

Det hann gå tjugo händelserika år innan hon återvände till Sverige. Hon kom tillbaka som en medelålders kvinna. I Sverige arbetade hon som lärare och levde ett lågmält liv med få mänskliga kontakter. Hennes bästa vänner var den gråvita katten Tula och den bruna boxerhunden Luna. Hon och Luna var oftast ute på upptäcksfärd i skogen och om kvällarna satt alla tre i den stora bruna soffan och samtalade med varandra. 

Hennes unga år hade varit fartfyllda. Hon hade levt bland hemlösa och fattiga gatumusikanter i Europa. I Australien levde hon ett lantbruksliv där hon reste runt bland landets många och stora lantbruksgårdar och i Sydamerika levde hon som backpacker. I Paris, Madrid, San Francisco och New York levde hon ett överflödigt liv tillsammans med konstnärer, affärsmän, filmarbetare och människor från modevärlden. Hon hade som tjugofemåring förlorat mycket men vunnit tid i överflöd och den använde hon för att måla sin egen tavla.

Plötsligt hördes en smäll mot fönstret. Hon reste sig och såg ner på marken. Fågeln sprattlade men den hade klarat sig. Hon öppnade den grönblommiga termosen och hällde upp mer kaffe i sin blåvita kaffekopp. Det var länge sedan hon hade tänkt tillbaka på den tiden som varit. Hon såg sig omkring i köket. Lägenheten var fylld av saker men tom på liv. Katten Tula och hunden Luna var sedan länge borta. Kvar fanns hon utan barn och barnbarn, med två fotografier på köksbordet, en på Luna och en på Tula. Hon tittade ut genom köksfönstret och såg barnen som lekte utanför.