Att leka med tankar och drömma sig bort var en sysselsättning för Britt. Hon kunde ofta ligga i flera timmar och filosofera. När det var dags att sova tog hon fram tankar för just det tillfället. Det kunde vara samma under flera år men ibland tröttnade hon och bytte.
Genom åren hade det hunnit bli några stycken men en dröm hade aldrig slocknat. Det var drömmen om att få studera. Att för en tid få försvinna in i en intellektuell tankevärld och få vältra sig igenom alla böcker som låg väntade på hög.
Hon hade haft en tuff och ensam uppväxt. En hårt arbetande pappa och en sjukskriven mamma. Föräldrarna hade försökt sitt bästa, och det hade räckt till för det mesta i den allra enklaste vardagen. Någon direkt skolgång hade det inte blivit. I skolan hade hon alltid varit ensam och på rasterna drog hon sig oftast undan. Hennes pappa hade haft fullt upp för att försörja familjen och hennes mamma var alltid för trött eller led av något besvär. Därför blev läxor ogjorda och hon blev ett ängsligt barn som lärde sig konsten att aldrig lyckas.
Under många år levde hon med funderingarna om hon var obegåvad, kanske var därför hon hade misslyckats under skolåren. Känslan att inte veta tärde och till slut valde hon att prova sin förmåga. Hon började att läsa och förkovra sig i allt hon kom åt. Ganska snart förstod hon att hon inte var korkad.
Nu ägnades kvällarna åt läsning men känslan av otillräcklighet fanns kvar.
Från de yngre skolår fram till gymnasiet hade hon konstant fått höra att hon var äcklig, ful och dum. Hon var liten och spinkig, och den enda i skolan som var tvungen att gå i begagnade och smutsiga kläder. Alla människorna som hade förpestat hennes vardag var nu hennes drivkraft.
Hon drömde att få studera och att få prova sina vingar på universitet, att få bevisa världen att hon var tillräcklig. Samtidigt som det lockade var det skrämmande. Kanske hade sådana som henne inte på universitetet att göra. Tanken att försöka för att sedan misslyckas var fruktansvärd, men drömmen var kvar.
Även denna natt låg hon i sängen och funderade, men drömmarna var borta.
På morgonen när klockan ringde var det dags att stiga upp. Ännu en dag skulle avklaras. Ryggen värkte, och den korta stund som det tidigare hade tagit in till köket var nu en långsam process. Benen var tunga och andningen djup. Efter morgonkaffet var det dags att bege sig. Hon tog på sig ytterkläderna och började sakta promenera längs gatan mot den sista arbetsveckan innan pension. Plötsligt började hon minnas. Drömmarna om allt det hon hade burit i sitt hjärta, allt som hon hade önskat att få uppleva. Ett ogjort liv.
När hon var framme vid arbetsplatsen slog yrsel till. Benen vek sig, allt stod stilla, drömmar skymtade förbi. Tankar löstes upp, känsel domnade av, det grånade och det svartnade.