Tidigt på morgonen börjar kön på Fjärde Långgatan
Hälften gömmer sig i skam
den andra hälften orkar inte känna
Längst framme i kön är hoppet stort
att idag får jag hjälp
i natt kan jag sova
Längst bak i kön står min vän
Han har svårt att stå
och stödjer sig på min axel
Hans kläder är lortiga
Ansiktet är slitet
med en blick som gömmer sig mot trottoaren
Små steg
Långt kvar
De börjar stänga nu
Ingen hjälp idag igen
– Min vän. Vi börjar om imorgon igen
– Jag orkar inte längre
Det får en att tänka efter. Jättebra skrivet.